tidsfördriv
NAMN: Anna Davidsson
FÖDD: 910308
BOR: Borås
FAMILJ: Mamma, Pappa, Anders och Tommy
SKOLA: John Bauer
HAR DU UNDER DENNA MÅNAD
SAKNAT NÅGON: Självklart
ÅNGRAT NÅGOT: Inte vad jag kommer på
KÄNT DIG SÄMST: Näe, faktiskt inte
GRÅTIT: Yes
SKRATTAT: Varje dag
VARIT SJUK: Är förkyld ifall det räknas
VARIT UTOMLANDS: Nää, men det vore jävligt gött
KÄNSLOR
GRÅTER DU OFTA: Näe, men ibland finns det väl perioder man känner sig depp och är kännslig
SKRATTAR DU OFTA: Ett gott skratt förlänger livet :) svar ja
HUR KÄNNER DU DEJ JUST NU: Trött men rastlös
HUR HAR DU MÅTT SENASTE TIDEN:Jätte bra, förutom förkylningen
HAR DU FUNDERAT PÅ SJÄLVMORD: Ja, för länge sedan, men det ahr nog de flesta gjort
HAR DU NÅGON/NÅGRA HEMLIGHET/ER FÖR DINA FÖRÄLDRAR: Jaa
BLIR DU LÄTT FÖRÄLSKAD: Njae,inte direkt
ÄR DU KÄR I KÄRLEKEN: Nej
TROR DU PÅ ETT FÖRALLTID:Jag vill tro och jag hoppas!
ÄR DU FÖRÄLSKAD JUST NU: OJA, i min älskling :)
HUR MÅNGA HAR DU VART TILLSAMMANS MED DENNA MÅNAD:1 såklart
HAR DU BLIVIT SÅRAD AV KÄRLEKEN: Japp
HAR DU BLIVIT LYCKLIG AV KÄRLEKEn: Ja, har aldrig varit så lycklig som nu
SKA EN KILLE VARA SÖT ELLER HET :Spelar ingen roll
SKA EN KILLE VARA LÅNG ELLER KORT:Längre än mig
SKA EN KILLE VARA BLOND ELLER BRUNETT:Jag själv gillar blonda mest, men det spelar ingen roll
FÅR DU MÅNGA KILLAR:Jag behöver bara min älskling
UTSEENDET PÅ DIG
ÖGON FÄRG: Bruna
LÅNGT ELLER KORT HÅR: Långt, men skulle vilja prova kort hår, men är nervös om det inte skulle passa
NÖJD ÖVER DIG OCH DITT UTSEENDE: Japp! självklart finns det alltid något man stör sig på men..
BRUKAR FOLK SÄGA ATT DU ÄR SNYGG/SÖT: Japp
HAR NÅGON SAGT ATT DU BORDE BLI MODELL: Haha, ja faktiskt
HAR DU LÅNGA NAGLAR: Brukar ha, men nu har dem gått av på jobbet
SMINKAR DU DIG: Aa, men inte mycket om det inte är något speciellt som händer
bloggdesign
ni ser ju hur tråkig min är, vill verkligen få ordning på den men vet inte hur..
det var ett tag sedan jag skrev så ska försöka bli bättre på det efter att det, förhoppningsvis, blivit snyggare här!
but tomorrow, when you wake up, all your problems are back to stay.
det finns de stunder då det bara känns som att ingenting man gör spelar någon roll..
men det kanske inte bara är mitt fel.. jag menar, du ville ju inte berätta eller prata om det.
hur ska jag då kunna hjälpa dig? och vad man än gjorde så blev du inte på bättre humör för det..
hur ska man kunna veta vad man ska säga eller göra när ingenting hjälper?
jag trodde du kunde prata om allt. men tydligen inte..
och då fick du mig på tanken om cancern..
den som spridit sig ännu mer..
från urinblåsan till urinrören. du kommer få använda påse på magen..
sen kanske det inte är långt kvar tills den tar kål på dig.
dom kanske inte lyckas få bort allting.
öch då är du helt plötsligt borta.
de tankarna får mig också att tänka på morfar.
den gången du fick träffa olle första gången..
då du började gråta för du inte kan se hur han ser ut.
eller hur någon av oss ser ut nu för tiden.
snart kanske det är slut för dig också, och tänk om jag inte hunnit säga hejdå?
det skulle jag aldrig stå ut med. usch, hemska tanke!
morfar!<3
who do we think we are
på att du aldrig kan uttrycka dig..
att man måste be dig att göra det och ändå knappt gör det..
jag vill att du ska kunna göra det utan att jag ska behöva be dig om det..
vill att det ska komma som en överraskning på något sätt..
mycket bättre på det viset.
inte att du ska hålla på att klaga.
i tisdags hade jag och min älskling en överraskningsdag.
jag överraskade honom med blommor som jag levererade till hans jobb :)
han blev jätte glad och tyckte det var jätte gulligt. och det var ju tur det.
sen åkte vi hem till honom efter han slutat jobba och då fick jag min överraskning.
ett par byxor och massa kel.
mysigt värre.
älskar dig!
Lillasyster
Du vet du var så stor att jag skulle dö för dig
Och jag trodde nog att det skulle vara så
I resten av mitt liv för detta skulle ingen kunna ändra på
Men så kom den där dagen då du slog mig
Lät mig förstå att du bedrog mig
Och nu sitter jag ensam
Och hatar att jag lät dig ge mig den där känslan
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
När jag fick dig att se rött
Så kunde jag leva på att låta dig skrika dig trött
Men när du kommer ett steg närmare än vad du får
Så kommer allting bara sluta i öppna sår
Som du får mig att blöda ut
För du karvar och vrider din kniv som ett djur
Och varje varvallt detta går runt i mig
Så känner jag att du måste ut ur mig
låten förföljer mig på något sätt
Underbara månader
Ett halvår och lite till har gått.
den underbaraste perioden i mitt liv.
men ibland känns det som att man inte räcker till..
jag menar, om/när det underbara är över..
vad ska jag ta mig till då?
det finns inte.
kan inte ens tänka så.
det bästa som hänt mig
då, nu, framöver.
alltid!
och igår satt vi och kollade på scrubs och Dr.Cox fru var gravid och vi började såklart snacka om hur det är..
att jag någon gång kommer att gå omkring och spy och ha världens humörsvängningar.
och att ens föda barnet..
och han tyckte att det var synd om honom som skulle få stå ut med att jag till exempel
ber han att åka och köpa mat och choklad mitt i natten..
och om han vägrar skulle jag bli arg och ledsen och få mina ryck och bara skrika på honom om allt och ingenting..
att han skulle stå och se på när barnet föds..
och det kändes verkligen som att det var just han jag ville att det skulle bli så med.
jag förstår varför.
han är det bästa jag har, han är Allt som gör mig lycklig.
även då det finns stunder då det känns "konstigt" så är, och kommer de alltid, att vara så.
det sägs ju att om man pussar en groda så blir han en prins..
men träffar man honom så blir han en prins och jag blir världens lyckligaste tjej.
kanske prinsessa, vem vet?
i vilket fall som hellst så är han min.
och jag är den lyckligaste människan i världen.
