Ett halvår och lite till har gått.
den underbaraste perioden i mitt liv.
men ibland känns det som att man inte räcker till..
jag menar, om/när det underbara är över..
vad ska jag ta mig till då?
det finns inte.
kan inte ens tänka så.
det bästa som hänt mig
då, nu, framöver.
alltid!

och igår satt vi och kollade på scrubs och Dr.Cox fru var gravid och vi började såklart snacka om hur det är..
att jag någon gång kommer att gå omkring och spy och ha världens humörsvängningar.
och att ens föda barnet..
och han tyckte att det var synd om honom som skulle få stå ut med att jag till exempel
ber han att åka och köpa mat och choklad mitt i natten..
och om han vägrar skulle jag bli arg och ledsen och få mina ryck och bara skrika på honom om allt och ingenting..
att han skulle stå och se på när barnet föds..
och det kändes verkligen som att det var just han jag ville att det skulle bli så med.
jag förstår varför.
han är det bästa jag har, han är Allt som gör mig lycklig.
även då det finns stunder då det känns "konstigt" så är, och kommer de alltid, att vara så.

det sägs ju att om man pussar en groda så blir han en prins..
men träffar man honom så blir han en prins och jag blir världens lyckligaste tjej.
kanske prinsessa, vem vet?

i vilket fall som hellst så är han min.
och jag är den lyckligaste människan i världen.